Ibland är det svårt att vara lärare och pedagogisk.
Speciellt idag.
Estetprofilen hade musikcafé för resten av högstadiet och 5'an idag på fritidsgården.
Otroligt duktiga och modiga elever som ställer sig och spelar teater, sjunger, spelar och dansar.
Och de går alltså på högstadiet, där allt som sticker ut anses konstigt och pinsamt.
Efter första omgången så kollades självklart Facebook av esteterna och de ser att det är några som skrivit tråkiga, negativa och pruttiga saker på sina statusar om musikcaféet.
"Skittråkigt!"
"Dåliga dom är"
"Varför måste man gå på sånt skit???"
När jag får höra sånt blir jag ledsen i hjärtat och inte alls så pedagogisk som jag borde vara.
Är det så jävla tråkigt att tvingas gå från din vanliga lektion, som du i normala fall också hatar, och kolla på nåt som dina skolkamrater gjort för att de är duktiga på det så kan jag med GLÄDJE sitta och traggla engelska oregelbundna verb, räkna algebra eller läsa på om hur regeringen i Sverige är uppbyggd med dig istället!
Säg bara till så ställer jag upp på det, men klaga för fan inte på andra som gör något du ALDRIG skulle våga din omogna barnrumpa!!!
Jag vet att alla inte uppskattar sång, dans, teater och musik, men säg det då så går det säkert att lösa. Men tro fan inte att du får gå hem eller att det är helt okej att sitta och babbla med andra när det händer något på scen!
Så, nu är jag pedagogisk igen.
Så arg blir jag när jag ser hur ledsna de blir, de som kämpat, övat, tränat och varit nervösa hela dagen över det de precis framfört med bravur, när de läser sånt skit på sociala medier.
Respektlöshet är något som får det koka i mig
Sen finns det faktiskt de som uppskattar att få titta på sånt här, som klappar, tjoar och säger till sina kompisar hur bra de är och hur stolta de är över dem när det är klart.
Nu har jag gnällt klart.
Estetprofilen är grym, puss på er alla modiga och härliga elever!
