Att förstå att någon som alltid funnits i ens liv inte är närvarande fysiskt längre är för svårt.
Det gör ont i mig, i mitt hjärta.
Samtidigt är jag lättad.
Det är svårt att skriva så, men jag vet att smärtorna mot slutet var dig övermäktiga.
Gråter lite då och då, redan haft den stora gråten.
Underbara familj och vänner som är här mig, som låter mig vara, som förstår.
Alla hanterar sin sorg olika.
Jag sörjer dig hårt.
Lilla farmor, jag minns dig i köket som alltid doftade mat.
Vila i Frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar